Låg och tänkte länge igår innan jag kunde somna..

På en vän som jag fortfarande håller av.. och jag väntar på henne fortfarande, på att hon ska komma tillbaka, men jag vet inte om hon beslutat sig för att låta bli.. hur som helst tänker jag aldrig sluta vänta, jag kommer alltid att stå med öppna armar o ta emot henne oavsett vad!

Hon är en äkta vän, positiv och glad, sprallig, helt enkelt en sån som får en glad när man mår dåligt, som är lika galen som jag.. som hänger med på alla mina knasiga idéer och som har lika knasiga idéer själv, någon man inte behöver skämmas inför det minsta! En sån man verkligen ska vara rädd om.. men jag tappade henne.. och det sårar mig än!

I början av December var det som vi hamnade i tvist med varandra på något vänster, jag har bett om ursäkt för min del av det, men jag vet inte om den är godtagen eller inte.. och jag vågar inte heller själv ta kontakt med henne igen för att kanske råka riva upp gamla sår, det är det sista jag vill! Så därför väljer jag att själv vänta på att hon ska komma, så får vi väl se om hon gör det eller inte.

Så mycket jag tänker på henne, tänker jag nog inte på någon av mina andra vänner, minst en tanke går till henne varje dag.. för jag saknar henne så jävla mycket, tycker om henne så sjukt mycket, jag vill veta hur hon har det, hur hon mår, hur det går för henne i livet, om jag kan hjälpa henne o finnas där!
Men så kommer vi till den punkten igen, jag vågar helt enkelt inte ta upp kontakten igen.

Jag vill i alla fall att du ska veta, Sofia Andersson, (om du nu läser detta) att jag saknar dig väldigt mycket.. och jag höjer dig till skyarna än, för att du är en underbar kompis och en sån fin vän som du borde alla få ha någon gång i sitt liv, och jag antar väl att jag har haft min del!

Imagine a circle it has no end

it shows how long I´ll be your friend

even when death do us apart

I´ll keep our memories in my heart ...

Miss you